Text

Artist statement

Allt handlar om processen. Processen i skapandet och processen i tanken.
Repetition som en metod för förändring.
Jag sitter i timmar och virkar, som en privat protest mot ett stressigt samhälle eller som ett meningslöst tidsfördriv i väntan på förändring.
En känsla av maktlöshet.
Kommer folk vakna innan det är försent?
Jag jobbar med mina rädslor i en långsam process, rädslan för undergång, för hur det kommer gå med vår värld, rädsla för att inte vara bra nog, för att bli sedd, för att bli hörd, för att bli ignorerad. Rädslan för insekter och rädslan för döden och livet. Allt handlar om rädslor.

Jag är ett slime som förändras när någon ser eller tar på mig.
Jag är summan av alla jag mött, alla lämnar spår.
Jag är en samlare, jag samlar spår av levt liv, ludd, hår och ord.
Min verklighet och min ryggradslösa karaktär som konstnärlig ide. Jag, som måste köpa två glassar för att jag inte kan välja, måste följa min intuition för att kunna ta några beslut överhuvudtaget. För att intuitionen ska fungera måste den ha ett visst tempo, om det tar för lång tid, om idéen översätts för många gånger, förlorar den sin mening.

Min praktik är i konstant förändring. Jag återanvänder material och idéer.
Jag startade som målare men för att jag är en pliktuppfyllande duktig flicka från ett arbetarklass hem, var jag tvungen att göra något medan jag väntade på att mina målningar skulle torka. Jag började virka ramar till målningar och sticka bilder. Långsamt har det textila materialet och metoden tagit över och blivit mitt huvud material.
Jag är intresserad av olika sätt att se. Vad ser vi när vi tittar i en spegel, eller när vi tittar på andra? Kan vi se sanningen?