Söka efter jämnvikt
Sarpsborg Kunstforening 2019
Kolteckningar del av serien – Att balansera sina barn, att balansera vår framtid.
f.v. Mormors kaktus har fallit. Dela sig i många, känna in, känna av, känna av tills man går av.
På böljande vågor i ett gungande hav
Det gör ont i kroppen när jag tänker på henne. Att hon inte ville ha mig i sitt liv längre. Att hon gick vidare utan mig. Att hon gick in i ett helvete utan mig.
Hur kunde du. Hur kunde du. Hur kunde du inte se. Var du förblindad av kärlek. Var du förblindad av kärlek, förbjuden kärlek.
Allt stannar upp och allt skrämmer mig. Det gör att marken svajar att just hon inte kunde ta hand om sig själv. Då kan ingen, då är alla osäkra.
Vi är ute på, gungande hav, där vad som helst kan ske. På böjande vågor i vattensång. På böjande vågor i vattensäng, från 90 tal.
Jag är så arg. Jag är också så arg. Samtidigt som det gör så ont.
Ska vi vandra tillsammans i barndomen. Ska vi sakna varandra i framtiden.
Ska vi väga oss emot varann och se vem som väger tyngst.
Ska vi skjuta varann i foten och se vem som blöder mest. Ska vi hata varandra i tystnaden. Ska vi hata varandra i tystnaden. Vad sårar mest.
Jag älskar dig inte längre tills jag ser dig igen. Jag vill inte älska dig mer, så jag vill inte se dig. Jag vill lämna dig nu, när du är som svagast, när du ligger där trasig i en pöl. Jag vill aldrig se dig igen. Jag vill aldrig se dig igen, aldrig igen.